Laddade in bilder och hittade de här gulliga.
Den 26 april berättade vi för Cesse att han ska få ett syskon. Vi var nog lite spända båda två. Herregud vad man kan förstora upp en sådan sak, men det är klart att det är viktigt att det faller sig rätt. Förra gången han var hos oss började vi läsa "Jag vill också ha ett syskon" som är en bok som John hade när han var barn. Cesse har älskat den boken och velat läsa hela tiden. Så den påverkade nog endel till att det här blev så lyckat...
Vi ordnade picknick framför brasan och efter en stund så sa John att vi hade något att berätta och så sa Cesse... "Jaa, berätta om Pojken och ekorren", "Nej vi har något på riktigt att berätta" "Berätta!", sa han då. Så sa John: "Du vet att du sagt att Linda blivit tjock!? och därför gick vi till läkaren och frågade om det och då sa han att Ceasar ska få ett syskon"
Cesse sa "Nääääe, ni skojar med mig?" och när vi sa att det var sant så blev han sååååå glad. Jag har aldrig sett hon så glad. Han gömde sig i Johns armhåla och skrattade och lös av glädje. Det här var bättre än något vi gjort. Julklappar, Grekland, karuseller, godis... :)
Han sa att någon figur i Star wars också är med barn och att hon har 2 stycken i magen. Sen började han ta på min mage och sa "ligger mitt syskon där inne?" och så drog han ner mina byxor och upp mina byxor och ner med dem igen och upp igen, och ner igen och upp igen... La sig med öret emot och pussade på magen. Sen började han prata om allt de skulle göra. Leka med han saker och allt vad det var. Han visste att det är en tjej, och den ska heta Johanna :) Men han förstod att vi inte vet och att det kan komma en lillebror också. Han sa också att han ville att den skulle följa med till hans mamma och sen tittade han mig i ögonen och sa "så kommer den tillbaka till dig sen" (så som han gör... gullisen). Efter en stund bad John att gå och titta vem det var som ringde och sen när John kom tillbaka så tyckte han att han skulle gå och ringa den personen så John frågade om han ville vara ensam med mig och det ville han. Han ville nog vara ensam med magen helst. Söta killen! Han och jag pratade om bebisen och han sa "Nu är du dens mamma" och efter ett tag sa han "då blir du min mamma också". Otroligt söta killen, han får inte riktigt ihop det! :)
Vi har försökt att förklara att bebisen är hans syskon på riktigt och att om någon säger att det är halvsyskon så ska han inte bry sig om det. Sa också att vi älskar honom över allt annat och att det kommer vara samma även när den här bebisen kommer ut. Sen tyckte vi att alla hans funderingar och frågor får komma under resans gång... Vi var iallafall så himla glada efter detta. Kände på mig att han skulle bli glad men att han blev så otroligt glad värmde mycket!
Gissa om han längtar efter sitt syskon :)
Cesse sa "Nääääe, ni skojar med mig?" och när vi sa att det var sant så blev han sååååå glad. Jag har aldrig sett hon så glad. Han gömde sig i Johns armhåla och skrattade och lös av glädje. Det här var bättre än något vi gjort. Julklappar, Grekland, karuseller, godis... :)
Han sa att någon figur i Star wars också är med barn och att hon har 2 stycken i magen. Sen började han ta på min mage och sa "ligger mitt syskon där inne?" och så drog han ner mina byxor och upp mina byxor och ner med dem igen och upp igen, och ner igen och upp igen... La sig med öret emot och pussade på magen. Sen började han prata om allt de skulle göra. Leka med han saker och allt vad det var. Han visste att det är en tjej, och den ska heta Johanna :) Men han förstod att vi inte vet och att det kan komma en lillebror också. Han sa också att han ville att den skulle följa med till hans mamma och sen tittade han mig i ögonen och sa "så kommer den tillbaka till dig sen" (så som han gör... gullisen). Efter en stund bad John att gå och titta vem det var som ringde och sen när John kom tillbaka så tyckte han att han skulle gå och ringa den personen så John frågade om han ville vara ensam med mig och det ville han. Han ville nog vara ensam med magen helst. Söta killen! Han och jag pratade om bebisen och han sa "Nu är du dens mamma" och efter ett tag sa han "då blir du min mamma också". Otroligt söta killen, han får inte riktigt ihop det! :)
Vi har försökt att förklara att bebisen är hans syskon på riktigt och att om någon säger att det är halvsyskon så ska han inte bry sig om det. Sa också att vi älskar honom över allt annat och att det kommer vara samma även när den här bebisen kommer ut. Sen tyckte vi att alla hans funderingar och frågor får komma under resans gång... Vi var iallafall så himla glada efter detta. Kände på mig att han skulle bli glad men att han blev så otroligt glad värmde mycket!
Gissa om han längtar efter sitt syskon :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar